Spränghuvudvärken från Mordor.

 
 
Lite såhär känner jag mig idag. Är precis hemkommen från den mest fantastiska dagen på Strömbackaskolan här i Piteå där vi fått hålla i en lekton tillsammans för 8 elever som kom till Sverige för mindre än ett år sedan. Tänker att jag ska berätta om det då det var så otroligt lärorikt och kul, men tyvärr bjuder också den här dagen på spränghuvudvärk utan dess like. Så fort jag kom hem kastade jag i mig två alvedon och dog en stund. Försöker nu piggna till genom att äta satsumas (Ni vet, vi är ju inne i den bästa årstiden nu - Satsumasårstiden!) och hinka vatten då jag snart måste ut genom dörren igen. Oh, the horror... Som grädde på moset är det soligt ute också. Som att ljus är precis det jag behöver, håddah håddah.

Ps.
Förlåt för förra inlägget. Trodde inte att någon skulle tro att jag pratade om Andreas eller att jag någonsin skulle skriva så om någonting riktigt, på min blogg dessutom av alla ställen. Men, tydligen trodde ni det och det var lite elakt av mig. Livet är frid och fröjd, så ni kan andas ut. Förlåt igen.