Hemmasysslor.

 
 
 
Förra veckan berättade Andreas att några i hans närhet hade pratat om sysslor hemma och hur dessa fördelas i relationen. Kvinnor som skrattar lite lätt och säger "Ja, det är då alltid jag som tvättar för han ska alltid tumla allting och då förstörs mina kläder". Vi började prata lite lätt om det där då det är så långt ifrån vår vardag som det bara kan komma.
 
Jag och Andreas brukar i perioder ta till någonting som vi kallar för "marktjänst". När den ena av oss har tentaperiod, föreställningar som ska repas till eller annat som tar upp mycket av vår tid kliver alltså den andra in och tar majoriteten av hushållsarbetet. För oss är det så självklart att man ställer upp för varandra när man redan har mycket på sitt bord och vi räknar aldrig på vem som gör mest. Visst finns det saker som jag alltid gör och vise versa för Andreas samtidigt som vi båda har våra brister i olika områden. Det är nästan alltid jag som tvättar men det är nästan alltid Andreas som diskar. Jag torkar aldrig av spisen och Andreas lämnar alltid kvargskålar framme. Ibland kan det vara värt att påpeka, men allt som oftast är det mindre jobbigt för mig att bära bort den där skålen än att envisas med att det är han som ska göra det. Däremot, till skillnad från kvinnan som inte vill lämna över sin tvätt till sin man, tycker jag att det är viktigt att man lyssnar på varandra när det är någonting som den ena eller andra tycker är problematiskt eller jobbigt. Jag tror ju knappast att det finns någon mekanism som den andra saknar och därför gör vissa sysslor omöjliga att utföra. Skulle Andreas exempelvis tumla kläder som absolut inte får torktumlas och sedan envisas med att göra det trots att jag sagt till, då skulle jag kalla det arrogans och ingenting annat. Som tur är har vi sällan några sådana problem och vi brukar alltid tänka att det mesta kommer att jämna ut sig under livets gång.
 
För mig handlar ett respekterat och jämställt förhållande om just detta och inte nödvändigtvis att alla sysslor utgörs i samma utsträckning av båda parterna. För just oss fungerar det här systemet fantastiskt och vi behöver aldrig bråka eller tjaffsa till sådant som ska göras i hemmet vilket är otroligt skönt. Hemmet ska väl ändå vara vår alldeles egna frizon som vi båda har ansvar för att hålla harmonisk och behagligt, kan jag tycka. Med det sagt så fungerar det ju så olika för olika människor och det kanske finns några andra där ute som har ett annat förhållningssätt som fungerar superbra för just dom.
 
Hur ser det ut i era förhållanden eller hem?
Förhållande - hemmet - jämställdhet - sysslor

Menskoppen!

 
Hörrni. Nu är det dags för mig att presentera en ny liten kamrat i mitt liv: Menskoppen.
På SMASK var det en kompis till mig som sjöng om just denna lilla skapelse, och till råga på allt hade hon turen att bli sponsrad av Lunette med gud-vet-hur-många-menskoppar som kastades ut i publiken. Själv greppade jag en då jag under lång tid tänkt köpa en men aldrig kommit till skott. Med första mensen med koppen i bagaget ska jag nu komma med en liten utvärdering!

Såhär är det: Jag och min menskopp är fanimej bästisar. Jag kommer aldrigaldrignågonsinneverever
återgå till tamponger eller annat mensskydd. Varför? Jo, det ska jag tala om för er!
 
  • Billigt. Att slippa bunkra upp med tamponger varje månad som sedan bara kastas bort är ju guld bara i sig. Fatta hur mycket pengar jag kommer att spara genom att använda menskopp istället för engångspartiklar?!

  • Bekvämlighet. Att slippa tänka på huruvida jag har mensskydd med mig när jag ska iväg någonstans. Givetvis måste man ju hålla koll på när mensen kommer så att menskoppen är med då, men när den väl är på plats behöver du inte tänka på att den ska bytas ut. Jag som dessutom a-l-l-t-i-d glömmer att packa med mig extra tamponger under längre dagar har fått det betydligt lättare. För, använder man tampong eller binda så måste man antingen gå med samma sunkiga tampong inne hela dagen som både är äckligt och farligt, eller så måste man leta upp någon annan som eventuellt har mensskydd med sig. Det problemet slipper jag nu.

  • Hygieniskt. Att slippa ha en liten stuss som suger åt sig blodet och bildar bakterietillväxter för att istället samla upp det i den här lilla krabaten är så mycket mer hygieniskt. Tack vare det vakum som bildas så kommer det inte heller in luft som gör att det börjar lukta skumt. Vakumet gör dessutom att mensen inte läcker ut och hamnar på kläderna.

  • Frihet. Jag behöver inte planera mitt liv efter min mens. Koppen bara är där. Visst, de första dagarna måste den tömmas lite oftare men till skillnad från en tampong (som ska bytas var tredje timme) kan menskoppen sitta inne i tolv timmar utan problem. 12 TIMMAR! Du kan alltså tömma den på morgonen, göra allt du vill göra på dagen och sedan tömma den igen på kvällen. Den går att bada och basta med utan några större problem. Du behöver alltså aldrig ens bry dig om din mens.
     
 
 
Vad finns det då för nackdelar, undrar ni? Något fel måste det ju vara på den här koppen?
Absolut. En menskopp kräver ju mycket mer omsorg än alla engångspartiklar. Den ska kokas före och efter varje användning, tömmas och tvättas innan den sätts tillbaka och let's face it - Ibland blir det lite kladdigt. Dom brukar säga att man ska ge det en mens eller två innan man bestämmer sig för att gå tillbaka till tampong eller binda, för det är ju faktiskt så att menskoppen precis som allting annat inte passar alla. Sedan är det ju en ny rutin som man måste lära känna och få kläm på, någonting som inte sätter sig på en dag direkt. Men, det man kan se är att det är en enorm mängd kvinnor som känner sig hjälpta och mer bekväm med sin menstration efter att dom har provat menskoppen. Jag tyckte att det tog lite längre tid på toaletten de första dagarna, men utöver det gick det förvånandsvärt smärtfritt och lätt. Jag som dessutom blöder väldigt mycket vid menstration har under den här mensen aldrig behövt vara orolig att det ska läcka igenom och förstöra mina kläder. Med allt det i åtanke tycker jag att tvättandet och tömmandet är frikkin' walk in the park i jämförelse. 
 
 
 

För er som är nyfikna så har min vän Siri gjort en menskopp-turtorial där hon berättar lite mer ingående om menskoppen och också hur man faktiskt använder den.
 
Har ni menskopp? Har ni funderat på att skaffa en? Varför har ni inte gjort det?
Skriv och berätta hur ni tänker!
Ord
Lunette - Mens - Menskopp - Siri Wallentén - Utvärdering

IBS.

Fy vilken bedrövlig och miserabel helg detta har varit. IBS alltså, vilken jävla skitgrej. Jag skulle nog kunna säga att jag har gått igenom min sjukdoms alla stadier på en och samma helg: Fredagen bjöd på illamående, under lördagen fick jag springa på toaletten oavbrutet och idag kom dom kraftiga smärtorna. Så, skithelg alltså.
 
 
IBS är en så otroligt lurig sjukdom att leva med. Först och främst finns det lika många varianter som sjukdomsbärare och sen är problemet att det inte går att bota, eventuellt lindra beroende på hur din IBS fungerar. Den största myten om IBS är att det inte är någon riktig sjukdom. Hur kan det komma sig, undrar ni säkert då? Jo, det finns egentligen inga tester eller symptom som gör att man kan fastställa IBS som direkt sjukdom när någon söker sig till sin vårdcentral vilket gör sjukdomen svår att fastställa. Magen i sig är ett stort maskineri och magsmärtor kan bero på så många olika saker. IBS är en diagnos som ställs när andra alternativa sjukdomar uteslutits, skulle man kunna säga. Detta är otroligt frustrerande för många, då resultatet i sig inte heller säger särskilt mycket. Jag själv har varit förbannad och svurit över vården som inte kunnat hjälpa mig under alla dessa år, men eftersom att man själv lärde sig av sin sjukdom blev förståelsen större för varför jag aldrig fått några tydliga besked.
 
 
Jag pratade med en vän som jobbat på kirurgavdelning som säger att läkare om 20 år förmodligen kommer att titta tillbaka på den här tiden och tänka "Fan vad dumma vi var som inte fattade det här". Att IBS helt enkelt är en sjukdom baserad på någonting så mycket mer avancerat än vad man hittills kunnat upptäcka. Men visst blir man upprörd ibland då man så gärna vill lita blint på vården och anta att dom kan lösa alla mina problem, men hur upprörd jag än blir så blir jag inte frisk. Att vara ihop med en läkare har också givetvis gett mig lite andra perspektiv på vården och kunskaper om kroppen i allmänhet. Det vore ju helt absurt om jag förbannar mina läkare för att forskningen inte nått resultaten som jag behöver. Inte särskilt rättvist, faktiskt.
 
 
En annan sak med IBS:
I och med att det är en sådan "sladdsjukdom" som man får när man inte hittat någoting annat så har jag ibland mötts av oförstående människor i min omgivning när jag berättar om mina tarmbesvär. Många tror att man överdriver och raljerar när det finns "riktiga" sjukdomar som ger så mycket värre symptom än vad just min gör. Det blir väldigt svårt att prata om någonting som påverkar min vardag när man möts av sådana blickar. Att det sedan handlar om mage, tarmar, gaser och avföring gör det inte heller direkt lättare att ta upp inför människor i allmänhet, vare sig det är okända eller välbekanta ansikten. Jag vet faktiskt inte hur många olika sätt jag har lärt mig att uttrycka mig på utan att använda orden "bajs", "gaser" eller "avföring" - Vilket ändå är helt rimligt då varken jag eller någon annan behöver några vidare detaljer om mina toalettbehov. Men ändå, ibland vill man bara prata om det, också går det inte. För man pratar inte om det. Och jag har ingen riktig sjukdom.
 
 
Vi får bara hoppas att dagen kommer när forskningen kan presentera vad det egentligen är som händer när en människa drabbas av IBS. Tills dess får man helt enkelt avvakta, äta rätt, utforska på egen hand och hoppas att man hinner känna av skoven så att man kan stoppa upp det med alvedon och papaverin. Ibland drar det sig tillbaka, ibland inte.
I helgen gjorde det inte det och jag har varit totalt dysfunktionell.
Så alla som vill säga att det inte är en riktig sjukdom:
Min kropp håller inte med.
Ord
IBS - Sjukdom