Ronnie & Sofia - del två.

Efter Ronnie och Sofias vigsel packade vi ihop oss för att åka till en Hembygdsgård bara ett stenkast ifrån kyrkan. Fantastiskt mysig med knarriga golvplank och antikviteter hängandes på väggarna (mörkt också till en fotografs missnöje). Bröllopets tema höll ihop genom fjärilar och lila, vilket vi självklart möttes av även i festlokalen. Smidigt nog blev vi dessutom bjuden på buffémat som förmodligen skulle kunna mätta en hel armé!
 
Sedan anlände brudparet och vi fick chans att ta kort på deras familj samt föräldrar.
 
 
Min tremening Jerry, min gammelmoster Märta och min mammas kusin Micke.
 
Jag och min favoritkille. Jag är så himla glad att han följde med, och sen att han är så fantastiskt snygg i kostym gör ju inte saken värre.
 
Dom fantastiskt vackra tårtorna som jag tyvärr inte fick någon bra bild på då kameran vägrade göra motivet rättvisa. Det var även under tårtan och kaffet som folk höll tal.
 
Mamma och pappa, samt en farmor tillsammans med sitt barnbarn.
 
Vid tio lämnade brudparet oss för att ta in på hotell som dom fått i bröllopspresent. Vi var inte långvariga efter det, vi skulle ju dessutom köra dagen efter. Det var i alla fall en fin kväll och så himla trevligt att få träffa alla de där fantastiska människorna i Dalarna som jag tycker så mycket om men träffar alldeles för sällan. Hoppas att det kommer möjlighet att åka ner en liten längre visit någon gång i framtiden!

Ronnie & Sofia - del ett.

 
 I lördags gick vi igenom porten till kyrkan i Smedjebacken för att få vittna Ronnie och Sofias vigsel. Jag sjöng, barnen lekte vid altaret, dom sa Ja till varandra, jag sjöng igen och dom tågade ut. Ute möttes vi av ett envist regn som höll låda mer eller mindre hela helgen, men det gjorde inte så mycket. Ni vet ju vad man brukar säga om regn i brudkronan. Tänk så fantastiskt att jag och min röst fick vara delaktig i den där enorma stunden!
 
Jag fotograferade lite sporadiskt under kvällen och tänker att jag ska dela med mig av lite bilder från sittningen och middagen också inom sinom tid. Allt går i slow motion denna dag efter att ensam ha kört 120 mil tur och retur (rygg och kropp värker och bultar som om jag deltagit i krig. Totally worth it.)

Världens bästa kille och jag.

Närsom drar vi, jag och den här killen, till Dalarna. Bilderna ovan togs förresten i samband med att jag skulle ge fotografier till min mamma i julklapp och det utvalda fotot blev tyvärr inte någon av de ovanstående. Synd kan man tycka. I övrigt är detta ett ypperligt tillfälle att än en gång flika in hur mycket jag tycker om den där karln. Han är varm när jag är kall, äter alltid upp långt innan mig och slår på träningsvideos så fort som jag lämnar rummet - om än bara för några sekunder. Han blir inte arg över att jag gråter ofta och han tittar på filmer med mig som han egentligen inte är särskilt sugen på att se men gör det för min skull. Det finns mycket som är bra med den här killen, men det bästa av allt är att han tycker om mig också. Hur häftigt är inte det liksom? Puss Andreas, du är bäst.