Imorgon smäller det.

 
Imorgon börjar jag skolan på riktigt. Pirripirr. Träffade en klasskamrat på stan idag och det kändes kul, kul att man är välkommen och att dom är lika peppade som jag. Han frågade mig bara sådär vad jag har för piano och jag ba "ööehh, eeh, nämen, inget speciellt egentligen". Haha, har inte alls tänkt på att jag nu för tiden är instrumentalist och inte sångerska på papperet (vilket i musikervärlden innebär att man ska vara pryltokig och prylkunnig, vilket jag definitivt inte alls är) (det kanske kommer?) !

Annars är jag så himla lycklig över allt stöd jag får av Andreas. Jag som vankat, känt mig dålig, varit osäker och inte vetat vad jag klarar av och inte. Då kommer den här fantastiska karln och lägger armarna om mig för att sedan säga precis alla dom där perfekta orden som jag behöver höra. Jag älskar honom så oerhört mycket för det. Nog för att man i sin drömvärld vill känna sig stark och stabil i sig själv, sådär härligt, frisläppt oberoende av någon annan. Men, i den fula verkligheten som Skärringer säger, är jag bara så tacksam att jag har någon som tror på Mig i alla väder när jag själv inte för det för fem öre. Utan honom skulle jag förmodligen inte ha en första skoldag att se fram emot imorgon och då skulle jag aldrig känna mig så stolt som jag gör över det jag har framför mig. Tack älskade Andreas.
 

Vad gör vi? Nu kör vi.

 

Igår var min sista dag på min anställning. Holmsund/Obbolas hemtjänstgrupp har varit min trygga arbetsplats i drygt ett år, så jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns lite att behöva lämna så många som jag hunnit skratta, älta och lösa problem med under året som jag varit anställd hos dom. Med det sagt är jag dock inte särskilt sentimental, jag kommer förmodligen att hoppa in lite då och då så vi ses igen kamrater.
 
När man avslutar någonting så måste man påbörja någonting nytt.
Jag har suttit hemma och funderat på hur jag ska göra, vad jag ska göra och vem jag vill vara. Från ingenstans kom en energi som gav mig en enorm motivation och alla självdestruktiva tankar hamnade liksom bakom lås och bom, för plötsligt blev jag bara så medveten om vad som är viktigt för mig och hur jag vill komma dit. Den här veckan har gått oerhört fort: Jag kontaktade en folkhögskola angående eventuella extraplatser på en linje vilket dom tyvärr inte hade. Däremot hade dom en plats över på en annan linje, en plats som för mig inte direkt kändes som att det stod mitt namn på den. Men, då jag ändå kände mig så laddad, så motiverad och starkt gjorde jag någonting oerhört ovanligt av mig: Jag kastade mig ut i det okända. Från första kontakt gick det bara en dag innan jag fick komma dit för att visa upp vad jag hade att erbjuda, och vet ni vad? Jag fick den platsen.

Igår var min sista dag på min anställning.
Idag började jag min första dag på Dalkarlså's Musikerlinje -- Som pianist.
Jag tror att det här året kommer att ha mycket spännande att erbjuda, inte bara för min tekniskt musicerande hunger utan också för mig själv som person. Just nu känns det bara så jäkla bra och den känslan ska jag njuta av.

Nu kör vi.

 
 
I helgen är jag ledig och efter det har jag fyra dagar kvar på mitt jobb innan jag blir arbetslös. Känns märkligt och i det stora rätt sorgligt att behöva lämna Holmsunds hemtjänst då jag där lärt känna fantastiska människor både bland kollegor och dom vi hälsar på. Men, trots att man aldrig vet vad framtiden har att ge mig känns det också lite spännande att vända blad och göra någonting nytt. Jag smider planer och kontaktar människor jag för ett år sedan aldrig skulle ha vågat kontakta, så just bara därför hoppas jag att stjärnorna är med mig i båten. Jag är ju en sån som alltid kommer på saker i sista sekunden, när det i mångt och mycket redan är för sent, så jag hoppas att allt går vägen nu när jag känner mig stark och har motivation att bara kasta mig ut. Jag är redo nu.
 
Och, jag får väl ursäkta för ett något kryptiskt inlägg men i min värld kommer jag snart ha fina saker att meddela om så håll till godo!