Sötdöden.



Alltså.
Jag undrar verkligen om jag någonsin kommer att sluta tycka att det här är det roligaste och the frikkin cutest thing jag sett i hela mitt 25-åriga liv.

Sundsgatan #1

För Ungefär två veckor sedan gick det stora flyttlasset upp till Sundsgatan, Piteå, där jag och mina två livskompanjoner ska husera de närmsta åren. Det kändes lite som att flyttkartongerna tenderade till att dubbleras eftersom att man packade upp, men till slut såg vi ljuset i tunneln. Jag tänkte härmed bjuda in er i hemmet som precis börjat ta form och bli beboligt. Lite väggkonst på detta, lite andra mattor, lite finlir till så kommer vi vara i hamn. Så, till skillnad från Carolina ( ;) ) har jag inget tålamod att vänta tills det är klart utan plockar med er från början för att följa med i resans gång.

Vårt vardagsrum är gigantiskt och fantastiskt. Det är en rätt stor soffa, men som ni ser har vi gott om utrymme kvar i rummet. Vi har till och med kostat på oss att ha ett bord i rummet för att fylla ut tomrummet lite. Det som slog oss är att vi snart måste punga ut för någonting vi sa att vi skulle vänta med; En ny, större tv. Det känns lite som att man behöver kikare när man sitter i soffan och ska följa med det som är på skärmen.


Bokhyllan har vi försökt fylla upp, precis som alla andra ytor, med saker för att det inte ska se så förbaskat tomt ut. Vi ska så småningom börja sortera och omstrukturera för att få en något mer färdig och väl igenomtänkt finish på ytorna.


Jag har plockat fram några av mina favoriter för den perfekta hemmaharmonin: Underlägg i elfenben som är en present från en Tanzaniaresa, ugglan jag fått av Elin och under den ligger ett underlägg i stål (?) som min bror skapat på sin smedsutbildning. Serveringsvagnen jag hittade i ladgården hemma för några år sedan är givetvis också på plats.

 Jag såg på Mio häromdagen när vi skulle provligga sängar att det stod vid soffavdelningen "Utseende är viktigt, komfort är avgörande". Tja, det kan jag inte påstå var hur mina tankar gick när vi letade soffa. När jag hittade denna skinnsoffa i svart var det lite kärlek vid första ögonkastet. Jag hade inte provsuttit den, men jag skulle bara ha den. Som tur var är den både skön, snygg och praktisk. Lätt att torka av när man dammar samt att det är en bäddsoffa, vilket jag tycker är en bra egenskap då jag trots allt har en stor familj och man gärna vill att gästerna ska få plats när de kommer på besök.

Ovanför soffan hänger DC-hjältarna vilket bara skriker Andreas. Jag gillar dom för att dom just påminner mig om honom, och att dom på ett fantastiskt färgglatt och fint sätt bryter av bland alla våra ladgårdsfynd.

Storsjöyran.

 
Storsjöyran vad sommarens grej som vi alla hade väntat på. Efter en gruppkonversation på facebook som varit aktiv i flera månader var äntligen veckan här, veckan då vi skulle till Östersund för att äntligen få umgås men framförallt se våra vänner ackompanjera Viktor Olsson som har sin premiärturné denna sommar. Veckan började sådär lagom bra då Evelina, som sedan tidig vår haft problem med sin galla, fick en akutoperationstid dagen innan yran skulle kicka igång. Då hon hade haft smärtor i nästan två dygn tyckte både jag och Julia att hon skulle ta operationstiden, då vi också varit med de senaste månaderna och sett hur fruktansvärda smärtor hon får av dom där förbaskade stenarna. Såklart var det ju tråkigt att behöva åka utan henne, men hälsan och kroppen går först. Alla gånger.
 
Fredagmorgon skriver Evelina, dagen efter sin operation, att vafan. Jag mår ändå helt okej, så jag hakar. Helgen blev som sådan att vi kunde åka alla tre, med Malin som också hakade på, för att bo i en spartansk stuga på Östersunds Camping. Vi hann med att lyssna på de flesta akter vi ville hinna med, fick kvalitétstid med Gustaf som kom tidigare än resten av bandet, hann dansa i öltältet, äta langos, åka karuseller, kötta loss med pärlor & glitter, mysa hemma vid stugan och röja arslet av oss till Timbuktu. Precis en sån helg man hoppades att det skulle bli, med vår krigare Evelina som vankade runt på smärtstillande bland folkmassorna. Tackar ödmjukast för en magisk tillställning och att solen valde att visa sitt ansikte (på dagen bara, i och för sig, för kvällarna var brutalt kalla). Puss på er, jag diggar er.