Spexförberedelser.

 
Såhär är det ju: I vår ska jag alltså vara med i Umespexarna. Asballt tänker ni, jag tänker ännu ballare. Jag tillhör då den så kallade Spextetten; vokalkvintetten som hoppar fram från ingenstans och bjuckar på några musikaliska inslag, mer eller mindre relevanta för storyn. De senaste veckorna har det verkligen exploderat och jag har nu börjat inse att bollen faktiskt är i rullning nu! Arr droppar in, reptider ska hinnas med, kläder ska provas, arr ska göras.
 
Som tur är så är det ju förbaskat roligt, som igår: Vi träffas, tre ur spextetten och en ur skådisgänget, för att plira på en text till en låt som vi ska sjunga tillsammans. Mat, glass, vin, trevligt sällskap och kreativt flöde. Känner mig oerhört stolt över mig själv att jag tar mig an detta efter så lång musikdvala och jag känner mig oerhört lyckligt lottad som får jobba med så fantastiskt fina, nya bekantskaper. Då veckorna framöver är proppfulla med datum och tider vi ska träffas känns det ju himla trevligt att vi kommer så bra överens vi fem. De här veckorna kommer vara piece of cake.

Zebra Studios.

I Fredags slog jag och Daniel följe då det var dags att gå på galej. Vänner från Vilhelmina hade efter två års slit invigning för deras studio!
 
 
Då vi var lite lagom fina i kanten och droppade in lite sent så missade vi nästan hela Högkvarterets set. Dom två låtarna vi hörde var naturligtvis grymma och assvängiga, kanske därför alla bilder på dom blev så suddiga...
 
Träffade Vilhelminafolk som man inte sett på år och dar.
 
Sen fick vi lyssna till fler liveakter som också var fullständigt enastående. Ovan ser ni "Queenfish and other tales" och efter hennes framträdande tror jag till och med att jag använde mig av orden "Jag känner mig helt känslomässigt våldtagen...". Oj vad det var vackert.
 
Efter det bjöds vi på musik av "Årets Ninja". Hon spelade gitarr och sjöng sånger på svenska (älskar't). Hade en sådan där intim och sårbar röst som fick hela lokalen att tappa andan för en stund. Texterna var fenomenala.
 
Så himla roligt när man får gå på tillställningar och stöta på människor man aldrig längre träffar. Hampus till exempel, som numera bor i Umeå!
 
Och till sist, naturligtvis, den obligatoriska gruppbilden på grabbarna som rott det här i land. En enormt fin studio som man bara kan anta ligger mycket svett och tårar bakom. Jag hoppas verkligen att det går bra för dom, men egentligen kan jag inte påstå att jag tvivlar. Man är nog lyckligt lottad om man får arbeta med dessa fina, engagerade och drivna människorna. 
 
Närmare tiotiden var det dags för sällskapet att dricka lite bubbel och sedan gå på Scharinska, men -- as you know -- var det tantens sovklocka som började klinga. Så vi satte oss i bilen och brummade hem. MYCKET nöjda över kvällen!

Hedvig och jag.

 
Alltså, dom här bilderna är så fantastiskt roliga. Jag, glad i hågen, passar på att lyfta upp Heddan i famnen för en liten kompisbild. Heddan, mindre glad i hågen, vill bara långt bort från sin galna morsa. Jag menar, titta bara på den första bilden. Har ni sett någon så less förut, någonsin?