Tillbaka till verkligheten.

 
 
I lördags klev vi innanför tröskeln här hemma efter en vecka utanför landsgränsen. Trots att kameran varit rejält underprioriterad har jag tagit en del kort som jag inom sinom tid ska dela utav mig av även om det kan dröja en stund, men håll till godo. Hur som så har vi haft det otroligt bra i detta lilla paradis och jag är verkligen positivt överraskad av miljön och historien som utspelat sig på Lanzarote. Mer om detta senare - Nu ska jag försöka komma i kapp livet som jag totalignorerat under semestern. Det är nu man ska ställa om sig från poolhäng, bokläsning och dokumentärlyssnande till plugg, jobbsökande och rep. Underbart är kort, som man säger.
Hemma - Lanzarote - Resa

De obligatoriska gruppbilderna.

 
 
I år var det extra komplicerat att få till den årliga gruppbilden. Mamma låg i skyhög feber, lillan sover middag på dagarna, jag och Andreas skulle träna och sen är det givetvis det vanliga julstöket som ska passas in mellan varven. Efter många om och men lyckades vi ta bilden på annandagen och jag måste erkänna att det gick över förväntan! Ingen blundade och barnen var snälla. Lilleman har precis lärt sig att posera som ett monster så fort en kamera åker fram, men det må vara hänt. Till hans försvar är han dessutom kanske det mest exemplariska monster jag sett.
 
Så. Det verkar bara gå uppåt härifrån!
(Fan. Där jinxade jag det.)

Spexhelgen.

 
Några suddiga mobilbilder får representera en av dom bästa helgerna jag någonsin varit med om. Typ, det är i alla fall så det känns. Jag vill så gärna skriva några rader om vad som hände och vad vi gjorde, men det känns lite som att ord inte räcker till.

Dessa tjejer lärde jag känna när jag var med i mitt första spex, då jag var lagom deppig och inte hade rört musik på över ett år. De här kvinnorna stal mitt hjärta från första stund och jag vet helt enkelt inte om jag hade suttit här i Piteå utan dem. Att nu få åka ner och se dem sjunga och agera igen var en sådan fröjd och jag kände mig som en stolt mamma där i publiken. Jag fick hänga backstage, dricka punch i pausen (och sjunga mensversen vi skrev under vårt spex tillsammans som sedan etablerat sig i både Umespexarna & MESK) och fick uppleva en obligatorisk Hofet-fest med hemgång i morgonljuset. Vi hann dessutom ta kvalitétstid på fredagkvällen där vi fick surra av oss ordentligt innan helgen drog igång på riktigt. 

Här bör det avslutningsvis ligga en beskrivande-från-innersta-hjärtroten-kärleksförklaring. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förklara hur viktiga Hanna, Ellinor, Veronica och Lina är för mig. Ni stal mitt hjärta och har sedan dess ett alldeles eget hörn abbonerat för all framtid. Tack för att jag fick dela den här helgen med er och jag längtar tills ni får komma upp och härja Piteå med mig. Puss.
Alice i Underlandet - Brudtetten - Hofet - MESK - Medicinarspexet - Queentetten - Umeå