Nyårsfirande.

Stornäs, november 2012.
 
Imorgon drar jag till Sundsvall för nyårsfirande med fint folk.
Ångestmolnet inför nyårsafton har bara vuxit större och större på senare tid, men jag hoppas och tror att årets nyår blir både lugnare och bättre än förra året. Egentligen borde det inte oroa mig, nyår 2011-2012 är lite svår att toppa på det planet. Annars är det tryggt att veta att jag kommer återvända till vackra Stornäs en vända till innan det är dags för Piteå igen. Hörs i Januari!
 
 

Älskade Stornäs.

Somliga påstår sig vara hemmablinda, men när det gäller Stornäs kan jag inte förstå hur man skulle kunna bli det. Fjällen är de bästa när man vill hela sin själ och miljön är så vacker att jag ständigt tappar andan. Idag tog vi en promenad längs sjökanten och jag kom på den briljanta idén att vi skulle gena genom skogen för att till slut komma upp till den gamla vägen. Efter att ha upptäckt sovplatsen en älg hade vilat på och sicksackplumsat genom skogen kom vi till slut fram. Summa sumaro: Vilken fin plats det här är att vara på.
 

 

Ett allmänt meddelande till alla mina vänner:

Anledningen varför jag aldrig svarar på era sms är så enkel som att jag har en sån där smarrrttttphone. De där små tagenterna man ska dutta på för att få fram bokstäver och ord har jag tagit ett aktivt avstånd ifrån då jag på senare dagar blivit extra mån om min hälsa. Är det någonting som kan få mig att tappa livslusten så är det de där knapparna som man knappt får plats med fingertoppen, hur mycket man än försöker att dutta. "Ju" blir alltid "Jylland", "Du" blir alltid "Dyker", och "igen" blir alltid "hen" och så vidare. Ni vet hur det är.
 
Så ring gärna om ni vill mig någonting.
Annars kan jag inte garantera något gensvar.
 
Slut på meddelande.