De obligatoriska gruppbilderna.

 
 
I år var det extra komplicerat att få till den årliga gruppbilden. Mamma låg i skyhög feber, lillan sover middag på dagarna, jag och Andreas skulle träna och sen är det givetvis det vanliga julstöket som ska passas in mellan varven. Efter många om och men lyckades vi ta bilden på annandagen och jag måste erkänna att det gick över förväntan! Ingen blundade och barnen var snälla. Lilleman har precis lärt sig att posera som ett monster så fort en kamera åker fram, men det må vara hänt. Till hans försvar är han dessutom kanske det mest exemplariska monster jag sett.
 
Så. Det verkar bara gå uppåt härifrån!
(Fan. Där jinxade jag det.)

Mamma & Pappa.

 
 
Jag skulle ändå vilja säga att jag står mina föräldrar väldigt nära. Dom är kungarna i djungeln. Jag surrar med dom titt som tätt i telefon och dom ställer alltid upp i vått och torrt när än man behöver dom. Mina föräldrar vinner över dina föräldrar i en fight, kort och gott.
 
Har kommit på mig själv att lyfta luren för att ringa dom flera gånger nu i veckan men kommer ganska snabbt på att det inte är någon bra idé. Dom är nämligen i Vietnam.
 
Så, till mamma och pappa: Jag hoppas att ni har det fenomenalt bra, men jag hoppas framförallt att ni kommer hem snart så att jag kan ringa er igen. Puss.
Mamma - Pappa - Vietnam

Your song.

 
Som många av er vet hade jag en sångkompis när jag gick i skolan: Sofia. Vi började sjunga tillsammans när vi gick på högstadiet och hade våra sånglektioner tillsammans hela nian på Hembergsskolan. Någonstans här började vi dessutom sjunga i band tillsammans och följdes åt i nästan alla musiksamanhang. När jag flyttade till Lycksele för att gå Musikgymnasie så upphörde dessvärre denna era och vi har knappt sjungit tillsammans sedan dess. Frukta icket -- Även om vi inte just sjunger tillsammans så är vi fortfarande goda vänner!

Detta är det enda riktiga klippet jag har från oss två tillsammans på en scen och det är som tur var ett av mina absoluta favoritminnen. Detta är när vi är 15 år gamla och snart ska sluta nian. När jag hör den här sången så dras mina tankar genast till det här klippet och drömmen att sjunga tillsammans igen blir större och större. Eller hur Sofia? Visst vi får styra igång någonting i framtiden? ;)

 
Ps. Ignorera frisyren. Vettesjutton vad som hände där.