Andreas - 29 år.

 


Det här är Andreas: Min snubbe, min hane - Min stora kärlek.
Andreas är inte alls som mig, snarare tvärtom. Han är en sådan som inte smörar sina mackor, har en sjuk viljestyrka och hängiven det han gett sig in på. Han äger inga täckbyxor, har koll på alla sina grejer och har pengar på banken. Han är trygg, vet vad han vill och låter ingen köra över honom.

Andreas tycker om fina kläder, lyssnar på bra musik och tycker om skaldjur. Och dijonsenap. Andreas tittar sällan på samma film två gånger men har guldkort på SF-bio där han ser allt som är nytt (och pratar sedan om karaktärsutveckling och gud-vet-vad som en annan aldrig tänker på). Han är duktig på att handskas med människor och jag ser aldrig att det glittrar så mycket i hans ögon som när han pratar om sitt läkaryrke eller sitt engagemang inom crossfit.
 
Han är lugn och sansad, men kan flippa ur och vara helt oresonligt sketchig när vi är hemma. Sådär så att jag blir sur på honom, men sedan inte kan låta bli att le. Han kammar aldrig katten, men rengör alltid spisen. Han lagar sällan mat då hans dagar oftast är längre än mina, men diskar ofta. Han tittar på alla program med mig som han egentligen inte tycker om och han lyssnar på mig när jag pratar - Förutom när han blir sådär oresonligt flamsig, det vill säga. Han visar tyngdlyftningsklipp som jag egentligen inte bryr mig om, men jag brukar nicka och säga någonting instämmande till det han just sa. Bara för att, liksom.
 
Andreas kan trösta mig som ingen annan och han kan få mig glad som ingen annan. Jag brukar alltid tänka att den där smekmånaden man har i början av en relation någon gång ska ta slut, men den gör aldrig det trots 3 år in i förhållandet. Jag nöter ut "jag älskar dig" flera gånger om dagen -- För jag gör verkligen det. Jag älskar dig så in i bombens Andreas, på ett sätt jag aldrig någonsin älskat tidigare. För mig är du trygghet, omsorg och kärlek i definition. Jag ska älska dig så länge luften räcker till och jag ska ta hand om dig så som du tar hand om mig. Du är ju det bästa som någonsin hade kunnat hända mig och det tänker jag aldrig ta för givet.
 
Grattis på födelsedagen, världens bästa karl.
(Till månen och tillbaka -- det vet du)

På tal om dålig hårdag.

 
I helgen hade jag den stora äran att få rå om den här pinglan. Vi hade dessutom, bortsett från att surra öronen av varandra, bestämt oss för att pröva oss på en gammal hederlig fotografering like the old days. Ungefär såhär gick det. Båda kände sig fula, otaggade och less redan innan vi hade börjat och det enda resultat vi fick ut av det var några trevliga pianobilder och dålig-hårdag-bilder. Men men. Det kan inte klaffa alla gånger. Kändes ändå fint att ha henne här och längtar tills jag får besöka henne i torpet utanför Harads!
Dålig hårdag

Bad hair day.

 
Idag är det en sån här dag när det inte spelar någon roll vad jag gör med mig själv då jag har världens sämsta hårdag. För visst är det så, att när håret inte vill göra som man vill så blir man per automatik lite extra sjaskig den dagen? Så känns det idag i alla fall. Försökte rädda upp det med oranga läppar men vet inte riktigt om jag lyckades. Har nu tagit en dusch och hoppas på bättre lycka imorgon.

Vi har haft rytmgehör idag och jag har blivit tvungen att se mina värsta fiender i vitögat. Synkoper. Bindebågar. Underdelningar. Allt som jag har svårt för på en och samma gång. Trots detta så gick det över förväntan, men jag är verkligen inte där jag vill vara än. Det var tur att vi körde lite intervallträning också så att jag fick briljera lite, annars hade den här dagen varit totalt dödsdömd. Dålig hårdag OCH rytmer på en och samma tisdag. Oh the horror.
Bad hair day - Dålig hårdag - Rytmer