Umeå - Mina drömmars stad.

Ikväll åkte jag buss från Piteå till Umeå. Det regnade och mitt hår som jag lockat tidigare har blivit något slags penntrollsfluff som fladdrar fritt på mitt huvud. När bussen äntrade Umeå så fylldes jag av en sådan värme och samtidigt ett slags vemod som är svårt att förklara.
Alltså.
Ända sedan jag flyttade från mitt barndomshem när jag var sexton år är Umeå den första staden som jag kunnat kalla "hem". Att återvända hit är liksom en slags melankolisk lycka som tuffar på innanför bröstkorgen. Jag hoppas att jag kan hitta ett hem någon annanstans än Vilhelmina igen; om det så är Piteå, Umeå eller någon annan stad som vi kan etablera oss i.

Ikväll har jag haft kvalitetstid med Ellinor och Veronica på Ålidhem efter deras föreställning. Vi avnjöt Whisky, tittade på Spex och pratade tills vi insåg att klockan var på tok för mycket. Imorgon blir det föreställning och sedan bär det av till Hofet som är obligatoriskt för samtliga spexhelger. Då får jag äntligen träffa finaste Hanna också! Gud, dessa tjejer betyder så mycket för mig att dom nästan kräver ett separat inlägg med lovord.

men. Detta var min övertaggade uppdatering från telefonen klockan halv fyra på morgonen. Ni vet, när livet känns närmare perfektion än någonsin.