Alltså. Fatta vad ett djur kan göra med en. Hedvig har bott hos oss i snart två år och det är som om hon alltid varit med. Jag kan knappt komma ihåg en natt här hemma när man inte vaknat minst en gång av en katt som står och trampar på min bröstkorg. Förhoppningsvis ska Heddan få en kattkompis inom sinom tid, men det får dröja tills vi känner att vi har tid och råd. Hedvig är ganska skvätten* av sig vilket gör att vi kommer att ta en kattunge istället för en vuxen katt när det väl är dags. Hon har så svårt för förändringar och andra varelser runt omkring sig, så då känns det lättast för både henne och oss att ta hit en ofarlig krabat som hon kan få hjälpa till att uppfostra. Jag tror dock att hon verkligen skulle uppskatta att ha en kompis här hemma, så det är ju bara att prova och hoppas att det funkar bra!
*Skvätten som i rädd och med känslor ute på kroppen. Hon kan rycka till ordentligt av minsta rörelse och gömmer sig så fort som någonting främmande kommer in i huset.
Så fin!