evelou

 

Tänk, här sitter jag på en soffa i Piteå.

Imorgon ska jag söka en utbildning, sådär härligt prestigeladdad och erkännande på alla sätt och vis. Det här är mitt sätt att säga förlåt till Piteå och någonstans dra ett streck över allt som vi varit oense om under alldeles för många år. Till saken hör, att jag trots allt aldrig skulle ha vågat ta det steget om det inte vore för den här killen ovan.

Andreas för mig är liksom allt som är bra i en och samma förpackning. Typ som en paradisask (utan dom där nya fläderblomsbitarna som smakar kräk). När jag skulle söka till Piteå så var jag nojjig över vilken inspelning jag skulle skicka in då alla jag har är rätt gamla. Andreas satte igång sin dator, startade upp en mikrofon och sa "Så. Gör det här nu". Han satte sig i köket och jag försökte några gånger utan något vidare resultat, varpå han kom in till synen av min bedrövade blick och sa "En gång till, det här fixar du". Det blev aldrig någon ny inspelning utan jag gick på gamla meriter och hoppades på det bästa. Men ni vet hur det är, man är ju som nojjig av naturen och förberedde sig på att man förmodligen inte skulle bli kallad. Det är klart att du blir, sluta nu, sa han. Och kallad blev jag.

Under resans gång har jag aldrig hört honom uppmuntra mina egna tvekande yttranden. Innan vi gick och la oss igår så sa han "Du k-o-m-m-e-r att gå vidare. Vi ska till Piteå". Vad som än händer så är jag så glad att jag har någon som tror på mig när jag själv ibland inte vågar. Jag sitter på den här soffan med vetskapen att han stöttar mig i det här till trehundra procent och jag har aldrig ens hört honom yttra det där "om"-ordet som jag gärna vill göra i min egen osäkerhet. Inte en enda gång.

I fredags var det 2 år sedan vi träffades.
Att jag för två år sedan skulle träffa en kille som skulle få mig att förlåta Piteå och sitta på en soffa som eventuellt kan ta mig tillbaka hit, det hade jag aldrig kunnat tro där och då. För två år sedan när jag var så trasig, tom och beige kom den här killen in i mitt liv med palettens alla färger och målade min värld igen, och det är för mig en helt obeskrivlig känsla.
Jag hoppas att min värld alltid kommer vara såhär vacker och det kommer den att vara så länge jag har Dig min kära, starka Andreas med mig längs vägen. Du är helt enkelt det bästa som har hänt mig.