Jävla natt.
Vilken jävla natt alltså. Tog en skvätt hostmedicin igår innan läggdags för att få en lugn nattsömn, men vaknade dessvärre en ynka timma senare med magkramper för hela slanten. Tydligen var den där hostmedicinen och min mage inte alls särskilt överens vilket kom med rejäla besked under småtimmarna. Som tur var så hade Andreas i förebyggande syfte köpt drickyoggi som jag kunde avnjuta med lite kramplösande tabletter. Det är så himla sjukt när dom där attackerna kommer, det är som att allting bara svartnar för mig och hela mitt jag bryter ihop fullständigt. Två timmar senare hade magen gett med sig och jag kunde sakta men säkert finna ro att somna igen. Efter ytterligare tre timmar fick jag kliva upp och vanka då hostan höll på att ta död på mig och jag fick placera mig i soffan för att hitta någon form av andningsro mellan hostningarna. Lyckades somna om en sväng under förmiddagen men jag kan ju lugnt konstatera att den här dagen officiellt är förstörd efter den här natten. Tur att jag har Andreas som vet precis vad han ska göra när det blir sådär för mig, det går mycket lättare att hitta lugn i paniken när han sitter bredvid och tröstar.
Jag ska försöka att tänka på bra saker idag. Föreställer mig att allt i sjukdomsväg liksom går över snabbare då.
Orden ovan må vara oerhört oväsentliga, men tanken var helt enkelt att ni som läser ska tänka "nämen fy, stackars liten" eller vad ni nu tänker i sympativäg. Jag behöver det idag. Tyck synd om mig. Tack.