Livstecken, hej hej.

Hej!
Ett litet livstecken kan kanske vara på sin plats nu när jag kommit ut ur tunneln som jag för en stund inte trodde hade något ljus över huvudtaget. Jag kan nästan sätta en tå på att det kan ha varit den längsta och mest intensiva perioden i mitt liv, dom här veckorna som jag har bakom mig nu. Jag har tagit mig igenom ett spex som förmodligen var det bästa spexet jag sett och tillsammans med mina fina körtjejer har vi föst varandra framåt så fort som någon känt sig svag och orkeslös. Det är fint när man tillsammans har en tuff period men träffas så ofta att man börjar känna de innersta vråerna på varandra och därmed kan leverera det som behövs i krisläge. Speciellt tack till Helena för hennes mandarinmatning när blodsockret ständigt dalade nedåt. Men, nu är det punkt för det och för mig lär det inte bli någon större medverkan i spex ett bra tag framöver trots att det är så roligt när man möts så många människor under ett och samma tak. 
 
Nu håller nästa projekt på att vara landat. I veckan är vi i min ensemble på skolan ute och spelar för låg- och mellanstadieelever runtom kommunerna utanför Umeå. Vi spelar radiohits, låtar kidsen känner igen och försöker lyfta hur kul det är att spela ett instrument när man får göra det i band - Tillsammans med andra! Trots att vi försökt lyfta instrument som oftast i de där lägre åldrarna inte är så hippa så märker man ganska fort hur svårt det är att få fram när gitarristerna och trummisen lirar loss på sina instrument. Det är ju coolt, det kan man som inte ta ifrån dom. 
Idag var vi på en skola i Holmsund och där fick vi bra respons. Det är kul när man spelar för den där mellanåldern som fortfarande är nyfikna men ställer lite mer eftertänksamma frågor än dom allra yngsta (som inte alls är intresserad av instrument utan mer av hur gammal man är, om man gillar hästar och varför man har glasögon). Ett lite större gäng tjejer stod runt mig idag och frågade om tips hur man ska göra om man vill lära sig att spela synth och piano. Det är så roligt när man som opartisk får stiga in med sina egna reflektioner och får lämna det traditionella musikskoletänket som tyvärr lever kvar på alldeles för många ställen. Att spela "Bä bä vita lamm" är inte kul om man är 10 år gammal. Det finns så mycket bra musik som är hyffsat lätta att lära sig, så varför möter man inte barnen där - i deras egna värld? Efter vårt samtal var de här brudarna väldigt sugna på att spela i band tillsammans och började spekulera kring vem som skulle spela vad. "Vi startar tjejband, det finns ALLDELES för många pojkband!" -- DÅ känner man att man kanske har kunnat påverka dom åt rätt håll. Jag hoppas att jag en dag får gå och höra dom här tjejerna spela i sitt band. Hoppas hoppas.

Men, det här var en spretig uppdatering från mitt fråvarande jag.
Hoppas ni mår bra så hörs och ses vi när nästa andningspaus ges!
Carolina

Men så HIMLA roligt! WEHO!!!! Hade velat vara med! Så bra också att ni peppar barnen att lira i band! Håller med om att man måste utgå från elevens erfarenhetsvärld och förnya de där spelböckerna då och då - själv kör jag i princip aldrig med spelböcker utan litar blint på internet, hehe (kan ju bero på att jag bara har sångelever också!). Stor kram till dig i vinterrusket!