Att ha katt.

Jag vet inte hur många bilder jag egentligen har på Hedvig. Hundratals? Tusentals? Varje gång som hon ligger inbäddad i min famn blir jag alltid lika slagen över vilken tur vi har. Tur att få ha en liten dam i familjen som visar sådan hängivenhet och kärlek till oss, varje dag. 

Många tänker på katter som oberäkneliga och egoistiska. Tja, det kan väl en hålla med om efter många möten med katter som tycks leva sitt eget lilla liv i hushållet. Däremot har jag också stött på så många katter som är precis tvärtom: Kärleksfulla och engegarade. Hedvig är definitivt en sådan katt som fått många hakar att falla till golvet när dom kommer till vårt hem med förstnämnda åsikter om kattsläktet. Hon ska ligga i knä och hon ska gärna hälsa på alla ordentligt när dom kliver in genom dörren. Hon vill lära känna dig och hon pratar mer än gärna med dig. Busa är hon otroligt dålig på, men gos får man i överflöd. 
 
Sedan att hon, precis som många andra katter, lever rövare på nätterna, kommer och trampar på en när man sover eller kör kattserenad klockan 03:00 är ju bara en naturlig del av hennes beteende och personlighet. Visst blir man frustrerad ibland och visst blir man frustrerad när man måste dra till varenda jäkla matta i huset varenda jäkla gång man passerar dom, men hellre det. Att vi är fria från allergier och har tacksamma vardagar är ju faktiskt ett privilegium. Att ha Hedvig som familjemedlem är verkligen ett privilegium och jag skulle aldrig vilja byta ut henne mot någon annan. Hon är ju en del av oss och vår lilla familj. Konstigare än så är det inte.
 
Älskade lilla varelse!
 
 
Hedvig - Katt