Hemmasysslor.

 
 
 
Förra veckan berättade Andreas att några i hans närhet hade pratat om sysslor hemma och hur dessa fördelas i relationen. Kvinnor som skrattar lite lätt och säger "Ja, det är då alltid jag som tvättar för han ska alltid tumla allting och då förstörs mina kläder". Vi började prata lite lätt om det där då det är så långt ifrån vår vardag som det bara kan komma.
 
Jag och Andreas brukar i perioder ta till någonting som vi kallar för "marktjänst". När den ena av oss har tentaperiod, föreställningar som ska repas till eller annat som tar upp mycket av vår tid kliver alltså den andra in och tar majoriteten av hushållsarbetet. För oss är det så självklart att man ställer upp för varandra när man redan har mycket på sitt bord och vi räknar aldrig på vem som gör mest. Visst finns det saker som jag alltid gör och vise versa för Andreas samtidigt som vi båda har våra brister i olika områden. Det är nästan alltid jag som tvättar men det är nästan alltid Andreas som diskar. Jag torkar aldrig av spisen och Andreas lämnar alltid kvargskålar framme. Ibland kan det vara värt att påpeka, men allt som oftast är det mindre jobbigt för mig att bära bort den där skålen än att envisas med att det är han som ska göra det. Däremot, till skillnad från kvinnan som inte vill lämna över sin tvätt till sin man, tycker jag att det är viktigt att man lyssnar på varandra när det är någonting som den ena eller andra tycker är problematiskt eller jobbigt. Jag tror ju knappast att det finns någon mekanism som den andra saknar och därför gör vissa sysslor omöjliga att utföra. Skulle Andreas exempelvis tumla kläder som absolut inte får torktumlas och sedan envisas med att göra det trots att jag sagt till, då skulle jag kalla det arrogans och ingenting annat. Som tur är har vi sällan några sådana problem och vi brukar alltid tänka att det mesta kommer att jämna ut sig under livets gång.
 
För mig handlar ett respekterat och jämställt förhållande om just detta och inte nödvändigtvis att alla sysslor utgörs i samma utsträckning av båda parterna. För just oss fungerar det här systemet fantastiskt och vi behöver aldrig bråka eller tjaffsa till sådant som ska göras i hemmet vilket är otroligt skönt. Hemmet ska väl ändå vara vår alldeles egna frizon som vi båda har ansvar för att hålla harmonisk och behagligt, kan jag tycka. Med det sagt så fungerar det ju så olika för olika människor och det kanske finns några andra där ute som har ett annat förhållningssätt som fungerar superbra för just dom.
 
Hur ser det ut i era förhållanden eller hem?
Förhållande - hemmet - jämställdhet - sysslor