Vattholmajulen.

 
Är så sent som idag hemkommen efter en veckas julfirande i Vattholma. Det är en kompott av känslor när man stiger in över tröskeln till lägenheten här i Umeå; Dels känner man enorm lättnad över att få vara hemma och landa lite, men framförallt känner man lite vemod att julen faktiskt är över för i år. Veckan i Uppsala har varit helt fenomenal på alla möjliga punkter, men jag tror också att det beror på att vi tog oss tid att vara nere nästan en vecka för att verkligen hinna med både julstök och allmänt slapp. Vi har tränat (!) och jag har bakat för första gången i Dahlgren-Skog's ugn (responsen var som att ge en uttorkad vatten - Överväldigande). Vi har ätit himmelskt god mat och busat med Zelda som är en kopia av Hedvig fast tiotusenmiljonersbiljoners mer energirik och sprattlig. Vi har hunnit filmmys men också filmhulkande då vi till slut såg 12 years a slave som verkligen slog bort benen för mig. Jag har äntligen fått den här familjen att tycka att det är kul med spel, så vi har spelat kort på dagarna och ända inpå småtimmarna. Vi har fått superfina julklappar som nästan fick mig att tappa hakan och vi hann till och med en sväng på stan för att träffa Andreas kompisar - Ja, och hinna med lite mellandagsrea på Weekday. Hehe. Jag tackar ödmjukast denna fantastiska familj för att jag fick vara en del av den här fina veckan.

Nu laddar vi om. På måndag gör vi helvändning och åker till fjälls med inte vilket sällskap som helst. Elin och Anton ska fira nyår med oss i vanlig ordning och även få se Stornäs för första gången. Blir det ens hälften så magiskt som julveckan kan jag känna mig klar för i år. Puss på er.