evelou

Ahmen hörni. Hej igen - Länge sedan sist!

Ibland får jag ryck och då gör jag sådant som jag vill och i det här fallet har bloggen inte varit inkluderad i det. Tro inte att jag inte har tänkt på den, men då jag knappt fotar längre och försöker hålla struktur på livet så har datoriserandet i allmänhet minskat. Tänkte dock göra ett litet ryck och försöka mig att kicka liv i bloggen igen. Kanske inte frekvent, kanske inte i världens bästa kvalité, men den ska få leva i alla fall. 

 

Egentligen tror jag att pausandet också har blivit då jag inte vet vad jag vill fokusera på. Vill jag skriva vad jag gör på dagarna? Vill jag lägga upp bilder? Ljudklipp? Vill jag skriva om min hälsa? Det är svårt att hitta ett mellanting och även om jag lika gärna kan ha med alltihopa så känns det som att jag själv behöver struktur för att motivera mig till att skriva. För skriva vill jag ju - Det är ju någonting utav det bästa jag vet.

 

-

 

- Musik. Vi har praktiska kurser hela hösten och det är fantastiskt roligt. Ensembleledning, klassmusik, ensemble, enskilda lektioner och våra egna övningselever. Spännande, kul och himla pirrigt. Det är svårt att ha egna elever. Det är svårt att spela instrument som man inte är så bra på. Det är också himla roligt att få jobba praktiskt, där trivs jag ju himla bra. 

- Jag bestämde mig för att sluta snusa. Det gick bra först, sedan gick det dåligt, men nu har det gått bra ett tag. Kanske för att Andreas har lovat oss en helg på spa om jag håller mig. Sjukt bra motivation. Bra för hälsan, bra för kassan och bra för mig. När det dessutom är så svårt att sluta så är det mitt i allt en otrolig motivation då man förstår vilken kontroll det har över ens liv.

- Jag har fått remiss till psykiatrin och ska träffa en kontaktperson där i höst för att reda ut sådant som försigår i mitt huvud och min kropp. Har gått på antidepressiva och ångestdämpande mediciner ett år, men det ska bli väldigt skönt och spännande att nu ha någon som tillsammans med mig kan reda ut varför vissa saker känns svårare för mig än för andra. Det är också gott att få medhåll när man själv bara känner sig trött och dålig, någon som säger att det är helt förståeligt att jag känner som jag gör med dom omständigheterna som varit runtom mig i väldigt många år. Om det sätts en diagnos på mig vet jag inte, men förhoppningsvis får jag äntligen verktyg för att kunna leva utan ständig motvind.