IBS.

Fy vilken bedrövlig och miserabel helg detta har varit. IBS alltså, vilken jävla skitgrej. Jag skulle nog kunna säga att jag har gått igenom min sjukdoms alla stadier på en och samma helg: Fredagen bjöd på illamående, under lördagen fick jag springa på toaletten oavbrutet och idag kom dom kraftiga smärtorna. Så, skithelg alltså.
 
 
IBS är en så otroligt lurig sjukdom att leva med. Först och främst finns det lika många varianter som sjukdomsbärare och sen är problemet att det inte går att bota, eventuellt lindra beroende på hur din IBS fungerar. Den största myten om IBS är att det inte är någon riktig sjukdom. Hur kan det komma sig, undrar ni säkert då? Jo, det finns egentligen inga tester eller symptom som gör att man kan fastställa IBS som direkt sjukdom när någon söker sig till sin vårdcentral vilket gör sjukdomen svår att fastställa. Magen i sig är ett stort maskineri och magsmärtor kan bero på så många olika saker. IBS är en diagnos som ställs när andra alternativa sjukdomar uteslutits, skulle man kunna säga. Detta är otroligt frustrerande för många, då resultatet i sig inte heller säger särskilt mycket. Jag själv har varit förbannad och svurit över vården som inte kunnat hjälpa mig under alla dessa år, men eftersom att man själv lärde sig av sin sjukdom blev förståelsen större för varför jag aldrig fått några tydliga besked.
 
 
Jag pratade med en vän som jobbat på kirurgavdelning som säger att läkare om 20 år förmodligen kommer att titta tillbaka på den här tiden och tänka "Fan vad dumma vi var som inte fattade det här". Att IBS helt enkelt är en sjukdom baserad på någonting så mycket mer avancerat än vad man hittills kunnat upptäcka. Men visst blir man upprörd ibland då man så gärna vill lita blint på vården och anta att dom kan lösa alla mina problem, men hur upprörd jag än blir så blir jag inte frisk. Att vara ihop med en läkare har också givetvis gett mig lite andra perspektiv på vården och kunskaper om kroppen i allmänhet. Det vore ju helt absurt om jag förbannar mina läkare för att forskningen inte nått resultaten som jag behöver. Inte särskilt rättvist, faktiskt.
 
 
En annan sak med IBS:
I och med att det är en sådan "sladdsjukdom" som man får när man inte hittat någoting annat så har jag ibland mötts av oförstående människor i min omgivning när jag berättar om mina tarmbesvär. Många tror att man överdriver och raljerar när det finns "riktiga" sjukdomar som ger så mycket värre symptom än vad just min gör. Det blir väldigt svårt att prata om någonting som påverkar min vardag när man möts av sådana blickar. Att det sedan handlar om mage, tarmar, gaser och avföring gör det inte heller direkt lättare att ta upp inför människor i allmänhet, vare sig det är okända eller välbekanta ansikten. Jag vet faktiskt inte hur många olika sätt jag har lärt mig att uttrycka mig på utan att använda orden "bajs", "gaser" eller "avföring" - Vilket ändå är helt rimligt då varken jag eller någon annan behöver några vidare detaljer om mina toalettbehov. Men ändå, ibland vill man bara prata om det, också går det inte. För man pratar inte om det. Och jag har ingen riktig sjukdom.
 
 
Vi får bara hoppas att dagen kommer när forskningen kan presentera vad det egentligen är som händer när en människa drabbas av IBS. Tills dess får man helt enkelt avvakta, äta rätt, utforska på egen hand och hoppas att man hinner känna av skoven så att man kan stoppa upp det med alvedon och papaverin. Ibland drar det sig tillbaka, ibland inte.
I helgen gjorde det inte det och jag har varit totalt dysfunktionell.
Så alla som vill säga att det inte är en riktig sjukdom:
Min kropp håller inte med.
Ord
IBS - Sjukdom
Peni

Åh, vännen. Det är svårt för någon som aldrig varit med om liknande smärtor att förstå hur ont och hur jobbigt det är.
Jag har en kompis som heter Emelie som kör stenhårt på Paleo-kost. Enligt henne så har hon sällan besvär av IBS numera, men det är klart att det fungerar nog olika för alla. Jag håller i alla fall tummarna för att du ska slippa de här vansinnessmärtorna snart! KRAM!

Karolina

Jag lider också av denna osakliga IBS. Det är väldigt frustrerande och gör mega ont om jag inte skött kosten rätt. Ja, det knepiga är att man måste komma fram till vad som passar en själv, i vilken mängd och i vilka kombinationer. Inte helt okomplicerat ... Men värt besväret! OCH sedan jag fick diagnosen IBS så vet jag iallafall vad som är problemet med tarmen och magen. För mig funkar det att käka snäll lchf-kost (inte utesluta kolhydrater helt, men hålla mig till mindre mängd och typ potatis samt andra rotfrukter). Kaffe, TT kapitel för sig. Psykologiskt mår jag som bäst med 1-2 koppar om dagen. Tarmen mår bäst helt utan. Så, jag vägrar kriga mot kroppen och har kompromissat fram 1 kopp om dagen! Man får helt enkelt prova sig fram, hoppas du har / hittar det bästa för dig!