evelou

Vi har haft det bra, du och jag.

Jag skulle ljuga om jag sa att du inte är en av topp tio bästa sakerna som har hänt mig i mitt 25-åriga liv. Innan dig var allting blurrigt och diffust, men du har verkligen fått mig att se världen med nya ögon. Jag kommer alltid att vara djupt tacksam för det.

 

Men.

Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Man mår så bra och tänker att känslan ska vara för evigt, att vi alltid ska ha varandra och leva lyckliga i alla våra dagar. Det krävs så lite för att den idyllen ska poppa och försvinna, och plötsligt står man som i en labyrint där man inte vet vilken väg man ska gå. Det börjar slita sig och trots att vi vill, både du och jag, har nu tiden kommit då vi helt enkelt måste gå skilda vägar. Jag säger inte att vi inte kommer att mötas upp då och då, men det jag säger är att vi måste acceptera att det inte längre kommer att vara som det en gång varit. Att jag dessutom träffat en ny har ingenting med oss att göra, vi hade redan börjat glida ifrån varandra. Jag vill bara att du ska veta att ingen någonsin kommer att kunna ersätta dig. Det är lite som att jämföra äpplen och apelsiner -- Det går liksom inte att mäta er två mot varandra. Tiden är bara kommen, jag måste gå vidare nu och jag hoppas att du en dag kommer att förstå det även om det förmodligen är svårt just nu.

 

Vi har ju tio dagar tillsammans kvar innan mina nya glasögon kommer.

Låt oss göra det bästa av den tiden och skiljas som vänner.

Okej?