2015.

 
Alltså wow hörrni -- Nu har vi officiellt lämnat 2014 bakom oss och gör övertramp in till 2015. När man tänker på sina barnasinnen som en gång ljöd innanför pannbenet låter ju 2015 oerhört futuristiskt, inte sant? 2014 var ett himla bra år, måste jag säga. Jag dansade in det på söder i Stockholm förra året och jag lovade mig själv att saker och ting skulle få ta fart det här året, att mina visioner om mitt liv skulle träda fram och handlingsförlamningen jag tidigare suttit och tryckt med skulle få flyga bort, ut genom fönstret medan mina armar viftade runt som spagetti till musiken. Jag lovade mig själv att stiga fram i ledet, men jag lovade mig själv också att inte ha så förbaskat höga förväntningar. Att det här året skulle bli som det blev hade jag dock aldrig kunnat gissa mig till den där natten då jag stod på den där klippan med utsikt över hela Stockholms fyrverkeriförbruk. I mars fick jag stå på scen igen, och om Andreas inte hade tjatat så bedrövligt den där hösten innan Stockholmsnatten så hade jag aldrig fått känna på hur det är att vara fri och öppen igen inför människor jag tidigare inte känt. Jag kan förmodligen inte hylla nog hur dom här tjejerna tog mig med storm och öppnade mitt hjärta, inte minst för musiken igen. Jag fick uppleva en sommar där vi tog bilen till Obbola och guppade i havet i princip varje dag hela julimånad då solen stod högt dygnet runt och att vara i stan var alldeles olidligt. Mitt jobb sjönk till botten och skulle behöva låta mig gå, så jag sökte till en skola utan att ens fundera på praktiska lösningar eller konsekvenser, men det jag vet är att om jag inte hade fått uppleva musikkärlek på våren så hade det där impulsagerandet aldrig ens funnits på min karta. Att jag sedan fick rulla in i 2015 med en höst full av utveckling -- sådär så att stoltheten forsar ut genom öronen -- och med vetskapen om att jag ska få hålla på med det här en termin till, det är ju bara fullständigt absurt och alldeles, alldeles underbart.

Vi pratade under nyår om våra löften och förhoppningar på året som nu kommer.
Allt jag vet är att jag är så jävla redo nu. Ibland oroar jag mig så mycket, men däremellan kommer också stunder då ingenting känns som hinder. Det var länge sedan det kändes så, så jag väljer att bara flyta med och njuta längs färdens gång. Nu kör vi.