Komma igång igen.
När den här sommaren startade hade jag en vision att börja använda min blogg flitigt igen. En blogg för mig innebär ju två saker som jag tycker är roligt; att skriva och att fota. Dock har detta år som varit så fantastiskt roligt också varit slitsamt på mig, vilket såhär några veckors ledighet in gett mig lite perspektiv. Plötsligt fick mina känslor utlopp och ingenting gick att hålla inom ramarna längre, varav att mina panikångestattacker kommit med mindre och mindre återhämtning emellan sig. I början av sommaren besökte jag en läkare som remissade mig till en psykolog och skrev ut ångestdämpande. Jag har sedan det första mötet haft ett återbesök för att följa upp medicineringen samt gått på ett bedömningssamtal hos en psykolog som trots den futtiga timmen lyckades belysa varför vissa känslor för mig tycks vara starkare än för andra. Tänk att det skulle ta ett helt liv och flera omgångar för att jag med ett ynka samtal bort få precis den bedömning och hjälp som jag så länge behövt. Jag hoppas att Piteå kan ta vid där Umeå slutar så på ett bra sätt så att jag kan få verktyg för att hantera mitt jag och förhoppningsvis kunna slappna av i alla mina känslor.
Men, med det sagt:
Idag är jag exakt två månader in i min ledighet och det är ungefär här som inspirationen kommit tillbaka till mig. Jag var hemma en vecka i Stornäs för att rusta upp lite möbler samt gå igenom alla mina flyttkartonger, men jag fick också - ytterst spontant och oväntat - umgås med samtliga bröder som dök in en och en. Mina brorsbarn var med och vid ett tillfälle utanför huset säger mamma "Evelina, kan du inte hämta kameran och ta några bilder på barnen?". Sagt och gjort. Efter att vi bläddrat igenom dagens resultat kom det som en våg över mig: Det är ju det här jag har saknat. Inspiration, fotografering, det kreativa och skapandet. Jag hoppas på att kunna ta mig tid för lite mer av det där innan jag börjar slå på den stora flytttrumman på riktigt.
Med det sagt #2:
Det som komma skall är ett inlägg med dom få bilderna som tagits i sommar.
Efter det lovar jag inget, men jag hoppas verkligen att allt ska komma tillbaka igen. Snart.
Idag är jag exakt två månader in i min ledighet och det är ungefär här som inspirationen kommit tillbaka till mig. Jag var hemma en vecka i Stornäs för att rusta upp lite möbler samt gå igenom alla mina flyttkartonger, men jag fick också - ytterst spontant och oväntat - umgås med samtliga bröder som dök in en och en. Mina brorsbarn var med och vid ett tillfälle utanför huset säger mamma "Evelina, kan du inte hämta kameran och ta några bilder på barnen?". Sagt och gjort. Efter att vi bläddrat igenom dagens resultat kom det som en våg över mig: Det är ju det här jag har saknat. Inspiration, fotografering, det kreativa och skapandet. Jag hoppas på att kunna ta mig tid för lite mer av det där innan jag börjar slå på den stora flytttrumman på riktigt.
Med det sagt #2:
Det som komma skall är ett inlägg med dom få bilderna som tagits i sommar.
Efter det lovar jag inget, men jag hoppas verkligen att allt ska komma tillbaka igen. Snart.