evelou

 

Min pappa, Tony "Hetsarn" Hermansson fyller 53 år idag. Hetsarn är ett väl använt namn i både familjen och vänkretsar av en enkel anledning: När pappa gör någonting så ska det vara Nu och det ska gå undan. Ibland kan jag prata med honom i telefon om någonting jag ska göra, sen lägger vi på. En kort stund senare ringer han upp och säger "Du, nu är det där fixat!" - Jaha, men jag skulle ju göra det där, tyckte jag. "Jo, men jag tänkte att jag kunde ju som lika gärna göra'ne då jag lix satt här å..." och så vidare. Han sitter sällan stilla.

 

Min pappa är en oerhört snäll pappa. Han var liksom den där föräldern man först frågade om man fick ta en glass. När jag tänker på honom, hur han var under vår uppväxt, så ser jag honom som oerhört närvarande och väldigt kärleksfull. Trots att han i arbetet som pilot var tvungen att vara borta då och då så minns jag inte att jag tyckte att han aldrig var där. Han gjorde det han skulle och sen kom han hem till oss. Enkelt och underbart. 

 

Min pappa är en enastående musiker. En rätt blygsam en, såhär på senare dagar, men fantastisk. Han är den största anledningen till att jag står där jag är idag. Han lärde oss tidigt att spela gitarr, men inte bara hur vi skulle spela låtarna utan började verkligen från början. Han var pedagogisk i sitt förklarande hur ackorden hörde ihop med varandra och hur strängarna på gitarren fungerar. Han var lyhörd efter vad jag tyckte om, och hjälpte mig att fullfölja den musik jag ville spela trots att det var från en helt annan generation. Han var noga med att musik ska vara roligt och vi satt ofta och spelade tillsammans i all lättsamhet. Utan honom, vad hade då blivit av mig och någonting som tar upp så mycket tid av mitt liv?

 

Det finns några uttryck jag förknippar med min pappa som han sagt gång på gång under vår uppväxt.

 

någonting som han alltid gjorde också, vilken tid på dygnet det än var. Jag minns en gång när jag skulle gå hem från en vän som bor på gatan nedanför gatan vi växte upp på. Det var dimma ute och man var tvungen att gå uppför en stig genom skogen för att komma hem. Det var tjock dimma och jag tyckte mig höra skumma ljud från skogen. Jag var ganska gammal här, och klockan var mycket, men ändå ringde jag pappa för att fråga om han kunde möta mig med ficklampa. Utan en suck klev han upp, tog på sig kläder och mötte mig. Han var aldrig omöjlig.

 

Det var han väldigt noga med. Pappa är nämligen den här personen som alltid lyssnar, och även när man gjort någonting fel eller dumt så svarade han alltid lugnt och rationellt. När man väl ljög för pappa så fick man alltid en klump i magen. Pappa som alltid fanns där för en, vad som än hände, det fanns ju ingen anledning att ljuga för honom.

 

Han var noga med det -- kramarna. Man kan alltid kramas och det finns ingen anledning till att sluta med det. Och, man ska alltid kramas för dom är viktiga.

 

 

 Min pappa är enastående på att lyssna. Jag vet inte hur många gånger jag ringt till honom och bara gråtit, både när jag känt mig kass och när saker och ting inte vill fungera. Han har den där fördomsfria blicken och vid flera tillfällen i mitt liv har han varit den som jag berättat saker först för, för jag vet att han både kan sörja och glädjas med mig. Han kan också vara den där personen som jag ber någonting av, och han bara gör det utan att behöva veta varför.

När det kommer till att prata känslor kan han vara desto sämre, men i övrigt är han oerhört verbalt begåvad. Vi har diskuterat mycket under våra dagar och både han och mamma var noga med att vi barn skulle kunna argumentera för våra åsikter. Det är någonting som jag varit väldigt tacksam över att jag fått med mig och är definitivt någonting som jag tänker ta med mig när jag själv får barn.

 

Sommaren 2012 pratade jag och min pappa inte alls. Det var en tung och stormig tid, men framförallt ovan. När man går från att prata med varandra flera gånger i veckan till inte alls så blir det fruktansvärt konstigt i ens tillvaro. Däremot tror jag att den var viktig för oss, viktig för att förstå var vi står och vad vi behöver för att må bra. Idag är vår relation precis sådär bra som den ska vara. För, min pappa finns där jämt. Vi kan prata om saker som är svåra, saker som behöver lösas till enkla saker som vilka bidrag som gick vidare i Melodifestivalen. Att få ha allt det där med sin pappa, det är en gåva som man inte tar lätt på. Jag vet inte vad jag skulle göra om han inte fanns, och då fick jag ju smakprov på det den där tysta sommaren.

Han är helt klart den bästa pappan man skulle kunna tänka sig.