evelou

Tystnaden här på bloggen är påtaglig. Som tidigare nämnt har jag och min bil inte varit bästa vänner på sistone, men efter en veckas lånande av min brors bil, några dagars bussåkande mellan Holmsund och Umeå (inget jag rekommenderar) och en tripp till verkstaden har bilen nu återfunnit sin ägare och går som en klocka. Dock går den sämre när man inte har någon nyckel. Någonting jag upptäckte efter kvällens pass och jag skulle ta mig hem till Umeå igen. Nyckeln ligger alltså hos någon av dom 15 vårdtagarna jag varit hos ikväll, eller ute i snön. Helt enkelt, inte i min jackficka. Som tur var hade en av mina kollegor inte lämnat jobbet, så hon var världens finaste som skjutsade hem mig. Jag skrev till min bror i hopp om att jag skulle kunna få låna deras bil imorgon då bussar inte riktigt går till Holmsund på mornarna önskvärda tider, men då han inte svarade så slog det mig -- Men gud, han är tvåbarnsfar. Klart han sover. Klart att han har viktigare saker för sig än att förse mig med bilar och bogsering och fa-ans moster. Jag får ta bussen, trots att jag kommer att komma lite sent, leta arslet av mig imorgon och helt enkelt ge mig satan på att hitta nyckeln någonstans. Jag fick senare svar av honom men bestämde mig för att jag skulle lösa det här på egen hand. Då händer det någonting alldeles magiskt fint, som bara bröder och andra människor som står en nära kan svara.