evelou

Igår var min sista dag på min anställning. Holmsund/Obbolas hemtjänstgrupp har varit min trygga arbetsplats i drygt ett år, så jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns lite att behöva lämna så många som jag hunnit skratta, älta och lösa problem med under året som jag varit anställd hos dom. Med det sagt är jag dock inte särskilt sentimental, jag kommer förmodligen att hoppa in lite då och då så vi ses igen kamrater.

 

Jag har suttit hemma och funderat på hur jag ska göra, vad jag ska göra och vem jag vill vara. Från ingenstans kom en energi som gav mig en enorm motivation och alla självdestruktiva tankar hamnade liksom bakom lås och bom, för plötsligt blev jag bara så medveten om vad som är viktigt för mig och hur jag vill komma dit. Den här veckan har gått oerhört fort: Jag kontaktade en folkhögskola angående eventuella extraplatser på en linje vilket dom tyvärr inte hade. Däremot hade dom en plats över på en annan linje, en plats som för mig inte direkt kändes som att det stod mitt namn på den. Men, då jag ändå kände mig så laddad, så motiverad och starkt gjorde jag någonting oerhört ovanligt av mig: Jag kastade mig ut i det okända. Från första kontakt gick det bara en dag innan jag fick komma dit för att visa upp vad jag hade att erbjuda, och vet ni vad? Jag fick den platsen.

Igår var min sista dag på min anställning.
Idag började jag min första dag på Dalkarlså's Musikerlinje -- Som pianist.

Jag tror att det här året kommer att ha mycket spännande att erbjuda, inte bara för min tekniskt musicerande hunger utan också för mig själv som person. Just nu känns det bara så jäkla bra och den känslan ska jag njuta av.